Hundar är inte dumma!!!

Lyx bland vitsipporna vid sin ny favoritplats.

Som jag tidigare nämnt har Lyx upptäckt kärleken till pinnar. För några dagar sedan plockade mamma med sig några grenar hem från skogen till påskriset. Lyx fick äran att bära en pinne och tog sitt uppdrag på allvar och spatserade stolt hemåt. Väl dags för nästa promenad skulle Lyx ha med sin nya pinne på promenaden. Efter en liten bit gömmer hon den en bra bit från stigen (i ett snårigt buskage) och fortsätter att gå. När vi i slutet av rundan kommer tillbaka till samma ställe, så hör och häpna! Lyx går raka vägen fram till sin pinne, tar den i munnen och fortsätter stolt hemåt. Hur tusan kunde hon komma ihåg vart hon lagt sin pinne och hur hittade hon just sin pinne bland flera hundra andra?

En annan rolig historia som har hänt min granne bekräftar även den, att våra älskade fyrbenta vänner inte är det minsta dumma!

Grannfamiljen har en stor Kungspudel och en liten nakenhund och de hade nyligen klippt hundarna så att de nu blivit lite frusna. Kungspudeln hade därför gått och lagt sig på nakenhundens plats framför brasan. Detta tyckte givetvis inte den lilla nakenhunden alls om, men fick nöja sig med att lägga sig en bit från den varma brasan. Efter en stund går nakenhunden ut i köket (där de har fri tillgång till tuggben i en korg) och hämtar ett tuggben och lägger det en bit från Kungspudeln, som ser detta och tycker "det hade ju varit mysigt att lika här framför brasan och tugga på ett ben" och reser sig därför från sin plats för att ta benet. Nakenhunden som stått bredvid, slinker snabbt till sin plats framför brasan och lägger sig nöjt på plats och somnar. Ytterligare en gång, hur tusan kunde nakenhunden räkna ut hur han skulle få tillbaks sin plats framför brasan?